Jag och La Sportiva har historiskt kommit överens sisådär. Det är förmodligen något med italienska fötter som inte liknar mina – eller tvärtom.
Men inget är statiskt – för plötsligt så hände det. Under hela mitt Mont Blanc äventyr har jag travat runt i ett par La Sportiva Nepal Evo och de har suttit som en smäck – eller ja nästan.
Men de har varit perfekta för uppgiften;
+ att gå på stig, grus och sten
+ att gå med stegjärn
+ att klättra med (med och utan stegjärn)
+ att hålla mina fötter lagom varma
+ att inte skava
På ovan punkter är skon suverän. Den är precis lagom styv för att klara klättring riktigt bra. Den är precis lagom mjuk för att klara en 10 kilometers promenad på grus och sten utan att bli superklumpig eller ge skavsår.
Det den inte riktigt är suverän på är;
– hälgreppet – trots att jag stoppar dit den bifogade ”tungan” (se nedan) som ska ge bättre hälgrepp, fixar inte skon detta jättebra. Det är ingen katastrof men kunde absolut varit betydligt bättre
– låshällan, som är ungefär på mitten av snörningen, är inte någon favorit. Ja, den låser bra, men ibland vid fel tillfälle (för lätt) och den är inte lätt att få upp när du vill justera snörningen.
Men på det hela taget är det en riktigt bra sko för de lite tuffare vandringarna/klättringarna. Passar perfekt till isklättring också.
Enligt uppgift helt vattentäta (inte kunnat testa). Väger in på cirka 1 kilo per fot (om man inte har mina 45:or förstås 🙂 )