Det blev inget Cho Oyu 2015. Men min dröm om 8 000 meter är fortfarande, åtminstone delvis, vid liv. Varför då?
För drygt tre år sedan stod jag på toppen av Aconcagua (Årsdagen av Toppbestigningen av Aconcagua). I vanliga fall brukar jag komma hem från mina turer med en stor mättnadskänsla och är aldrig riktigt säker på att jag kommer ge mig ut igen. Denna gång kom jag hem med bara mersmak. Jag har sedan dess bland annat besökt både Mont Blanc och Himalaya igen. Och trots att det inte gick enligt plan senast – eller kanske just därför – så är jag lika sugen på fler berg.
Tanken på 8 000 meter har väl alltid funnits där. Skulle det kunna vara möjligt? Vill jag? Borde jag? Det är ju något magiskt med just 8 000 meter (tycker sådana som jag i alla fall – de flesta i min omgivning förstår inte alls vad som skulle kunna vara magiskt med en metermarkering).
När jag läser om liknande äventyr (eller äventyr överhuvudtaget) så är det så gott som aldrig några sådana som jag som det handlar om. Det handlar nästa uteslutande om människor som lever på sina äventyr eller i alla fall människor som inte är 50 minus, jobbar med administration och har ett ”vanligt liv” vid sidan av äventyrsdrömmarna. Jag vill läsa om ”vanliga” människor som förverkligar sina drömmar. Få reda på hur de lyckas lägga livspusslet men ändå åka iväg för att uppfylla drömmar. Hur de överlever det dåliga samvetet över att lämna familjen bakom? Hur de får ihop pengar? Hur de får tid till träning?
För jag tror att alla som vill kan, åtminstone försöka, ge sig på sina mest spektakulära drömmar – det är bara att sätta igång.
Jag är ingen Sträng, Skinnarmo eller Chlumska. Lååångt därifrån. Jag är inte ens din vältränade granne eller arbetskamrat. Jag är en snart 50-årig pappa som flyttar papper och skriver mail på dagtid. Min kropp bär spår efter alla år och skavankerna är kanske inte så allvarliga med desto fler 🙂
Men jag gillar utmaningar och jag gillar berg.
Hursomhelst är det bland annat därför jag har gjort den här sajten – för att visa att kan jag – då kan du! (och så är det en liten ego-tripp också – men säg inget till någon 🙂 )
Det blev ju ett litet bakslag i planerna när CMA (Chinese Mountaineering Association) beslöt att stänga Cho Oyu för klättring 2015. Jag vet alltså ännu inte om detta verkligen kommer att bli av – men drömmen börjar ju med just tanken att kanske genomföra den – och den har jag absolut inte släppt. Och jag tillhör dem som tycker att planeringen och drömmen är halva nöjet.
Följ mig på resan mot resan här på spirittravel.se. Följ mig i motgång och medgång på väg mot 8 000 meter. Så får vi se vart denna resa tar mig – kanske bara till insikt eller kanske hela vägen upp till toppen 🙂
