Om jag inte gör någonting annorlunda idag än vad jag alltid gjort – hur kan jag då tro att någonting blir annorlunda imorgon?
Denna devis försöker jag komma ihåg när jag faller tillbaka till att göra som jag alltid har gjort. Eller när jag kommer på mig själv med att inte riktigt hålla planen – det vill säga att jag kanske inte kommer nå målen.
Ibland behövs dock, som jag varit inne på tidigare, en spark i baken. Denna gång fick jag det av en mycket inspirerande föreläsning av Christer Olsson. På ett mycket inspirerande sätt och på ett sätt som omöjliggör undanflykter tar Christer oss på en resa från att säga till att göra. Och att göra hela tiden.
Utveckling eller avveckling!
Detta vet alla runt omkring mig att jag levt efter länge. Det finns ingen förvaltning, eller som Christer uttrycker det; det finns inget behålla. Men gudarna ska veta att många saker på min ”to-do”-lista ändå blir skjutna på framtiden, ofta… någon form av långsam avveckling med andra ord.
Så i utvecklingsandan har jag därför, förbannad som jag varit över att växlarna på cykeln har levt sitt eget liv, valt att sluta att svära över dem (vilket inte har gjort nästa cykeltur (läs morgondagens) det minsta annorlunda) och istället handgripligen gett mig på bakväxel och kassett med diverse verktyg (och en och annan svordom förvisso).
Min 10 år gamla jacka, som senaste tiden har läckt in lite och därmed utöver blöt kropp, också orsakat mer än ett par svordomar, har tvättats och impregnerats och kommer därmed hålla mig torr i regnet imorgon och lång tid framöver.
Till min nöjdhet upptäcker jag att morgondagen därmed kommer att bli lite, lite annorlunda och bättre. 🙂 🙂