Igår såg jag en fängslande dokumentär om Laura Dekker, som är den yngsta person som ensam seglat runt jorden. Bara 14 år gammal gav hon sig iväg med sin båt Guppy, och två år senare kom hon i mål, 16 år gammal och mycket, mycket mer erfaren.
Eftersom jag själv inte kan tänka mig av vara på en segelbåt (eller någon annan båt heller för den delen) längre än någon vecka eller så, förväntade jag mig inte att fastna så hårt i denna dokumentär som jag gjorde. Men så handlade den inte om segling heller.
Den handlade om att förverkliga drömmar. Om att leva livet. Om att tänja gränser. Om att göra det man måste.
Och så kom jag i kontakt med varför jag gör detta – klättrar i otillgängliga berg. Det handlar om drömmar, det handlar om att ta bort världen omkring oss och bara vara här och nu. Det handlar om att uppleva och utmana. Att tänja gränser. Det handlar om att vara närvarande.
Mycket riktigt handlade Lauras segling vare sig om att slå rekord eller att komma i mål, utan om att leva sin dröm. Som hon själv så bra uttryckte det: ”Jag kom i mål som den yngsta som seglat jorden runt – och startade mitt liv som seglare” – det handlade om att börja livet.
Och så kom jag också i kontakt med hur viktigt det är att omsätta det i vardagen – det som är livet. Tibet är bara en utflykt som per automatik innehåller alla ingredienser för att uppleva, tänja gränser, vara här och nu. Det svåra är att göra detta en torsdagseftermiddag, med hämtning, handling, matlagning, städning, tvättning. Men jag tror att det finns där också, inte hela tiden, men det finns där också.
Se till att leta reda på det – NU!
En trailer från Filmen Maidentrip ser du här nedan.
