Baksmälla

Vaknar med en lammkofta på tungan. Huvudet spränger. Jag har tatuerat in ordet ”Mamma” på underarmen. Mascaran har trillat in I ögonen. Ändå ska det bara dröja en kort tid till jag gör det igen.

Jag får alltid baksmälla av mina bergsäventyr. Det är faktiskt som en berg-o-dal-bana mest hela tiden. Från start till mål – och en stund därefter.

Känslan av ”jag är dum i huvudet” kan infinna sig redan första natten i tältet. Jag som ju inte ens gillar att tälta. Vad gör jag här???!!? För att på morgonen, när jag stigit upp, utbytas mot ”-Detta är livet – det är detta som är jag”.

Och just nu, så här någon vecka eller två efter mitt toppbesök på Mont Blanc växlar det mellan just dal och topp. Det är nu det gäller att motivera sig att fortsätta mot målet. För jag vet ju att med bara lite distans till umbärandena på berget så kvarstår endast de underbara känslorna av lyckande och lycka.

Så det är ingen lätt eller enkel resa för huvudet heller. Att inte tappa fokus! Att inte tappa lust! Om Cho Oyu blir av 2015 så är det bara 11 månader kvar – DET är inte mycket tid. Dags att sätta igång på riktigt.

På’t igen 🙂 🙂