Jag har ju förberett mig mentalt och fysiskt i nästan två (2) år på detta. Att klättra ett 8000-meters berg. Och så blev det bara tomt – det bidde inte ens en tummetott.
Fast då när det kändes som allra mörkast (det är då det börjar ljusna som bekant) så hände det. Det trillade på plats. Jag kommer inte att åka med på den Manaslu-expedition som jag har plats på nu i augusti – jag kan helt enkelt inte ladda om. Dessutom är Manaslu objektivt sett, som det heter, betydligt farligare än Cho Oyu och jag gillar ju att hålla nere lotteriandelen i mina expeditioner. Cirka 10 % har omkommit historiskt, och även om den siffran är lite missvisande (eftersom det skett två stora olyckor på berget) så är det ändå en lite väl hög siffra. Det gäller ju ändå liv eller död – bokstavligen.
Så när jag gick längs listan nerifrån – där Cho Oyu är det mest säkra av 8000-meters bergen så dök ett nytt namn upp. Ja, jag känner givetvis till namnet Gasherbrum – men inte mer än så. Men alla delar föll på plats när jag såg typen av expedition och när jag såg berget.
En liten introduktion till Gasherbrum II (för dig som är otålig och bara vill se toppen – börja på minut 8:00)
Och så galningarna – de som måste göra det på vintern…
