Imorgon bär det av till Chamonix.
Som ett mantra. Jag har bestämt mig. Det ska gå! Så det så!
Jag pratar om mitt, i april, opererade knä, som nu på sin resa mot att bli friskt så här i 11:e timmen bestämmer sig för att krångla. Det är nu den mentala biten i projektet kommer in. Pannbenet skulle andra kanske kalla det. Utan att för den skull bli dumdristig. En balansgång!
Målet är ju liksom redan satt och resan är liksom redan betald.
Jag tror att det går. Det ska gå! Mind over matter!
Märker ni mantrat? 🙂
Jag har lovat att återkomma med en utvärdering om hur min kropp och knopp fungerar på hög höjd utan någon större mängd kolhydrater. Nu verkar jag få anledning att återkomma med en rapport om hur mycket (eller lite) ett krånglande knä kan ställa till med.
Det ska gå!
Inte tänka, bara göra skiten! Fixar du lätt.
Tänka? I så fall på att bara göra. Lätt? Knappast 🙂 men det ska gå!
Tack för pepp Patrik!!
Kör hårt mannen, det här klarar du – och tack för att du hjälpte mig igång och att komma i sån form att jag tror att det skall gå att köra mitt första race nästa helg! Hoppas man får bjuda på en lunch och höra lite stories när du är hemma igen.
Hej Emil. Nu är det ju inte jag som får dig i form – om nåt så är det tvärtom. 🙂
Jag hör av mig när jag är tillbaka från Chamonix.