Socker har alltid varit en stor del av min vardag. I alla former faktiskt. Jag växte upp i en familj som fikade (och fikar) oförskämt mycket. Bullar, småkakor, choklad och godis – ju mer desto bättre. Det har funkat fram till nu, mina värden har varit (och är faktiskt) perfekta – men jag har det senaste året haft mer och mer inflammationer, värk, artrosen känns värre än någonsin etc.
Därför bestämde jag mig för att sluta med socker och initialt även gå ner på lågkolhydratkost för att se om det gör någon skillnad.
Så nu är jag då en dryg vecka in i min nya kostvärld. Alldeles för tidigt för att dra några slutsatser, men jag är mäkta stolt att jag faktiskt har slutat med allt ”direkt” socker såsom godis, bullar, socker, sylt – you name it. Intet, zilch, nada på nio dagar.
Mår jag bättre? Som sagt – låt mig återkomma. Lite matt, lite ohungrig, lite problem med att hitta saker är äta. Jag har gått ner 1,5 kilo, minskat fett-% med 1 %-enhet, visceralt fett har också minskat. Men om det beror på min kostomläggning har jag inte en aning om – har alltid pendlat.
Nåväl detta handlar ju inte om huruvida LCHF är en bluff eller ett mirakel (LCHF kan ju per definition inte vara varesig det ena eller andra 🙂 ). Däremot handlar det om huruvida resultatet av att du följer en kolhydratsnål kost är intet, eller faktiskt en förbättrad hälsa. Detta är ju oerhört stigmatiserat ser man när man surfar runt lite (förvånande att folk orkar). Det är (nästan) omöjligt att sortera ut fakta och emperi kring detta med lågkolhydratkost.
Det är mest pajkastning faktiskt.
Jag verkar kunna välja mellan stroke (om jag följer LCHF – se LCHF bakom ökning av stroke) eller diabetes (om jag inte följer LCHF – se Snabbkurs i diabetes). Jag tror dock att jag väljer olika nivåer av hälsa.
- Jag tror på ekologisk mat.
- Jag tror att en glad ko är bättre än Belgian Blue.
- Jag tror att så lite Roundup (inget) på grönsakerna som möjligt är bra.
- Jag tror att GMO (genmodifiering av mat) kommer skapa galna människosjukan till slut
- Jag tror inte på e-nummer
- Jag tror inte på azofärger – vill ha briljantsvart på bilen – inte i maten (E151)
- Jag tror inte på margarin (se här hur man gör margarin)
Därför tänkte jag att det är bäst att göra resan själv och den gör jag just nu. Jag följer resan med spänning och än så länge också med tillförsikt.
Så får vi se om jag tror på LCHF eller inte 🙂
Hej! Lycka till med nya kosten. Äter själv LCHF och har gjort det ett tag. Precis som du bestiger även jag berg och jag undrar om du har någon info om hög höjd på lågkolhydratskost.
Har startat en forumtråd på Kostdoktorn: http://forum.kostdoktorn.se/topic/5399-bergsbestigning-på-lchfpaleo/ , så om du vet något om ämnet får du gärna svara där 😀
// Amanda
Hej Amanda!
Tack för lycka till – det behövs 🙂
Eftersom jag precis har börjat har jag ingen egen info om hög höjd och LCHF ännu 🙂 Däremot ska jag faktiskt upp på hög höjd om två veckor – så det ska bli spännande att se hur kroppen hanterar LCHF.
Annelie Wester har en artikel på http://www.utsidan.se/blogs/anneli/prova-pa-expeditionsmaten.htm som handlar om lågkolhydratkost och hög höjd. Sedan skriver jag lite lite om vad som händer i kroppen med metabolism på hög höjd – se sidan Äventyr/Kost på hög höjd.
Ska kolla tråden också 🙂 och svara där med.
Tack för svaret! 🙂
Kommer du äta LCHF även på berget? Nu har jag inte hunnit läsa igenom din blogg så noga än, men jag antar att du kommer klättra tillsammans med en grupp/företag? Hur kommer det funka med maten i så fall? Tar du med egen? Och i så fall vilken sorts mat och hur förpackar du den?
Många frågor på en gång nu, men tycker det är super spännande att du ska klättra på LCHF! 😀
Hej igen. Det korta svaret är att jag ska göra det nu när jag ”bara” ska upp på Mont Blanc. Men jag äter högst liberalt :-)) så Mont Blanc kommer inte bli något större utmaning – ur kolhydratsperspektiv alltså.
Till Cho Oyu blir det ju lite annorlunda. Ja, jag kommer resa guidat. Jag unnar mig lyxen att slippa tänka på logistiken på berget. Det innebär också att jag i stor utsträckning kommer äta det som vi lagar tillsammans i gruppen.
Om jag utgår från vad jag ätit på t ex Aconcagua så kommer det att gå att få i sig tillräckligt med energi men ändå hålla ner kolhydraterna. (Tror jag 🙂 )
Att lära hjärnan och kroppen att hantera ketoner istället för glukos som bränsle verkar så jäkla intressant. I praktiken har man ju då en 20 gånger så stor energidepå att ta av. Vilket ju borde vara en fördel framför allt på berget.
Om det här funkar vet jag inte ännu (går fortfarande i en lågkolhydratsdimma under tillvänjning 🙂 ).
Men gör det det borde jag kunna skippa många av de kolhydrater jag brukar äta för att ladda med energi.
Det jag tar med mig och alltid har tagit med mig är ett högkvalitativt proteinpulver – det är jäkligt bekvämt och ger det tillskott jag behöver. Till Cho Oyu kommer jag försöka ta med mig så mycket torkat kött jag kan (vet inte om man får släpa det till Tibet dock) – det torkar jag själv och vakuumförpackar.
Japp – det blev ju lite långt svar – men det är jäkligt intressant precis som du säger 🙂