Så hur gick det? Att inte äta kolhydrater under min bergsvecka i Chamonix?
Här kommer en högst ovetenskaplig och subjektiv sammanfattning av min upplevelse av hård ansträngning, hög höjd och LCHF. Inget av det jag skriver nedan är någon form av rekommendation eller tips – bara för att vara säker. Finns så många kunniga och åsiktstunga när det gäller LCHF så jag vill börja med att slå fast detta 🙂
Ni som har läst mina tidigare inlägg om kost och LCHF vet att jag är ”born and bred” på socker. När man anstränger sig extra mycket, extra länge så är kolhydrater det självklara tillskottet – allt från energidrinken under ditt lopp, till geler, choklad, russin och liknande under din fjälltur.
På hög höjd är detta än mer typiskt. På hög höjd har det flesta av oss lite mer ”svårt” att behålla aptiten och kolhydrater är relativt enkelt att använda som energikälla. På hög höjd tenderar kolhydrater också att smaka mer än fett och protein vilket också gör det lättare att fylla på energi genom dessa. För att inte nämna att kolhydrater kräver mindre syre än fett när vi vill använda dem som bränsle – och som bekant finns det gott om mindre syre på hög höjd.
Så med socker/kolhydrater som första, andra, tredje energikälla fram till idag – hur gick det då att helt avstå och istället klämma i mig ost, nötter och torkat kött?
Till att börja med så var ju detta inte någon ”riktig” höghöjdsvistelse eftersom jag sammanlagt bara var 4 dagar på hög höjd. Men med det sagt så gick det alldeles strålande. 🙂 Jag upplevde ingen (upplevd) energiförlust ens vid extrem ansträngning. Toppdagen gick jag i stort sett hela vägen utan att fylla på med någon energi, men kände ändå att jag hade tillräckligt med krafter.
Mina värden (syresättning och puls) var faktisk grymt bra på 3 800 meter vilket var sista tillfället då jag mätte. Då hade jag en syresättning på 90% och en puls på 56 – det är faktiskt det bästa värde jag har uppmätt på denna höjd. Och jag tror inte att det har med min dagsform att göra eftersom jag snarare har legat på latsidan när det gäller träning. Å andra sidan är jag osäker på om detta har med lågkolhydratkosten att göra alls, eller inte.
Jag brukar snitta en viktnedgång på runt 1-2 kilo i veckan under mina bergsäventyr. Detta var precis vad jag lyckades bli av med denna gång också. Då ska understrykas att jag aldrig ätit så lite under en vecka som denna.
Detta senare är givetvis inget vidare och min lärdom är att jag måste planera kosten rejält mycket mer noggrant än att bara köpa en massa ost. Ska jag klara sex veckor på samma sätt behövs en riktigt genomtänkt ”meny”. Detta kommer med säkerhet bli min allra största utmaning.
Sammanfattningsvis så kräver inte just denna typ av äventyr – en vecka i bergen på hög höjd – någon ”tillbakagång” till traditionell kost utan man kan lugnt fortsätt med lågkolhydratkosten. Det känns överraskande och bra. Tyvärr känns det ändå inte som jättemycket till temperaturmätare inför ett riktigt höghöjdsäventyr.
