På Aconcagua är de medicinska kontrollerna noggranna. Det innebär att man undersöker lungor, andning, ögon och andra parametrar. Om värdena är för dåliga får man helt enkelt inte gå vidare upp på berget. Detta gör man löpande under hela expeditionen. En mycket sund inrättning!
En sak man mäter är syremättnaden i blodet. Den mest normala anledningen till att mäta syremättnaden är patientövervakning på sjukhus (eller i andra sammanhang). På havsnivå ligger en frisk/bra/sund syremättnad på runt 95 – 99 %. Har man under 90 – 95 % har man hypoxi (låg, eller för låg syremättnad = syrebrist). Har man under 85 – 90 % kan syrebristen, efter ett tag, orsaka kroniska eller till och med livshotande komplikationer. (Även om det givetvis finns individuella variationer på %-satserna ovan.)
På hög höjd är det extra viktigt att ha koll på syremättnaden. På hög höjd gäller dock inte längre några havsnivåregler. På hög höjd gäller ju spunkregler. 🙂 (Se sidan Hög höjd – höjdsjuka) På berget kan jag ibland ligga så lågt som 70 %. Högst ohälsosamt. Jag lovar att man inte känner sig särskilt stark i de stunderna. Eftersom kontrollerna på berget i Tibet och Nepal inte är lika organiserade vill man (jag) kunna kontrollera själv!
Syremättnaden mäter man med en pulsoximeter. Även om jag känner ganska väl var jag ligger i acklimatisering och syremättnad är det ändå skönt och faktiskt ganska viktigt, att ha ”riktig” kontroll. Dessutom kan jag, om jag skulle ligga oroväckande lågt – vidta eventuella åtgärder för att försöka förbättra nivåerna. Det kan vara att äta och dricka bättre, att vila eller i värsta fall medicinera eller gå ner. Så visst är det bra att veta.
Nu är jag inte längre beroende av läkarbesöken utan kan ”kolla själv” 🙂 Yay!! En billig (450:-) och bra investering. I alla fall på havsnivå är mina värden ganska normala – 96 % syremättnad (den lilla siffran är pulsen).
